Främst betonar Vildåsnan att vi ska leva vegetariskt för djurens skull. Att varje individ finns till för sin egen existens. Men det finns andra viktiga konsekvenser av köttkonsumtionen som Vildåsnan jobbar för att belysa. Nedan presenteras några av dem.
Köttkonsumtionens miljöaspekter
Energi. ”I Naturvårdsverkets rapport Biff och Bil? – Om hushållens miljöval konstateras att maten står för hushållens största konsumtion av energi, cirka 40 000 kWh per år för en barnfamilj.” … ”Enligt rapporten Vegan, vegetarian, allätare från Sveriges Lantbruksuniversitet var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter (som innehåller mycket av det protein man annars får via animalierna) behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh (Sveriges lantbruksuniversitet 1997: 47).” (Från rapporten Mat, miljö, rättvisa av Jens Holm) Energin kommer främst från olja, kol och gas som bidrar till växthuseffekten och ger miljöförstörande utsläpp.
Övergödning. Kväve är en naturlig del av jordbruket, men för mycket kväve kan leda till allvarliga miljöproblem som övergödning av floder, sjöar och vattendrag, något som i sin tur kan orsaka algblomning, syrebrist och fiskdöd. Ett annat ämne som bidrar till övergödningen är ammoniak. Det uppstår när djurs urin och exkrementer avdunstar. Ju fler djur inom lantbruket, desto mer övergödning.
Klimat. Världens djurindustri står för 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Det är mer än hela transportsektorn. Orsaken är bland annat gasen metan – en 23 gånger starkare klimatgas än koldioxid – som kommer från kornas gaser och avföring. Men också koldioxid och lustgas bidrar till köttproduktionens klimateffekt. ”Enligt Annika Carlsson-Kanyama, systemekolog på Stockholms universitet, ger framställning av ett kilo griskött ungefär tio gånger större utsläpp [av växthusgaser] än produktionen av samma mängd gula ärtor. Äter man potatis istället för kött bidrar man endast med en fyrtiondel till koldioxidutsläppen.” (Från Mat, miljö, rättvisa)
Regnskogsskövling. Mycket stora ytor regnskog försvinner varje år i världen: mellan 100 000 och 200 000 kvadratkilometer. Regnskog avverkas för att ge plats till betesdjur, men också för att ge plats åt sojaodling. Sojan exporteras och det allra mesta blir till djurfoder åt Europas djurfabriker.
”Trots att regnskogarna bara upptar 6 procent av jordens landyta har de en enorm betydelse för djur- och växtliv. Man har uppskattat att ungefär hälften av världens växt- och djurarter finns i regnskogarna. Eftersom klimatet är både varmt och fuktigt har förutsättningarna för en stor mångfald arter varit de bästa tänkbara. I regnskogen finns t ex världens största orm, den största myran och en tredjedel av världens cirka 9000 fågelarter. Dessutom lever olika grupper av ursprungsbefolkningar i Amazonas regnskog och är helt beroende av den för sin överlevnad. Regnskogarnas förmåga att binda koldioxid är en viktig faktor i motverkandet av växthuseffekten. Skogarnas viktiga roll går sålunda knappast att överskatta.” (Från Mat, miljö, rättvisa)
Köttkonsumtion och global rättvisa
Mark. I takt med att befolkningen på jorden ökar så ökar behovet av mark för matproduktion. Men vilken diet som människor väljer har en större betydelse för tillgången till mark än hur många vi är. Kött kräver 10 till 20 gånger mer grödor än om vi äter grödorna direkt. Det innebär att en massa mark nu används för att producera vegetabilier till djurfoder, mark som hade kunnat användas för att producera mat till människor. Ett konkret exempel är de sojabönor som Sverige importerar varje år, främst från Brasilien: 385 000 ton. 98 procent av denna soja går till djurfoder. I areal räknat betyder detta att vi ”lånar” motsvarande 300 000 fotbollsplaner av länder i Syd för att kunna ge våra kor och grisar kraftfoder.
De forskare som arbetar med begreppet ekologiskt fotavtryck gör beräkningar på hur mycket areal varje människa på jorden skulle få om all odlingsbar mark skulle fördelas rättvist. Som det nu är lever vi i Sverige delvis på ”andras” mark. Vi använder oss av 6,7 hektar per person – den hållbara nivån ligger på 1,7 hektar. Att välja bort kött är ett av de enklaste sätten att minska sitt ekologiska fotavtryck.
Vatten. Miljoner människor har fortfarande inte tillgång till rent vatten. Och vattenbristen ökar. I vissa områden har vattenbrist redan lett till krig. Till exempel tror man att folkmordet i Darfur startade då boskapshållande grupper drev bort jordbrukande människor för att kunna ta över deras vattentillgångar, då man behövde mycket vatten till boskapen. Att äta vegetariskt är ett sätt att aktivt bidra till lösningen av den globala vattenkrisen. Av världens vattenförbrukning går den största delen till livsmedelsproduktion. Och att framställa ett kilo protein från så kallat nötkött kräver mellan 50 000 och 100 000 liter vatten. För protein från sojabönor är motsvarande siffra 2000 liter.
Biobränslen. Med ökande efterfrågan på miljövänliga drivmedel blir det konkurrens om marken: odling av mat för människor eller odling av sockerrör och annat för etanoltillverkning? Detta har redan börjat påverka priserna för vete och majs. I Mexico protesterade tiotusentals människor i januari 2007 mot höjda brödpriser. I Kongo Brazzaville ska man, med stöd från Brasilien, satsa på produktion av biobränsle. Men denna utveckling påverkar redan de fattiga i landet. ”Enligt en FAO-rapport i september 2007 har priset på majs och vete på några månader stigit rekordartat på grund av efterfrågan på biobränsle. På lokalplanet i Brazzaville höjdes priset på bröd i oktober med 50 procent från en dag till en annan.” (Tidningen Broderskap, 2 november 2007).
Det är inte rimligt att fattiga människor ska drabbas av höjda matpriser för att vi i de rika länderna vill fortsätta att köra bil. Samtidigt är det svårt att få bort bilanvändning, och koldioxidutsläppen måste ju minska. Här bidrar alla som väljer vegetarisk mat till utvecklingen på ett mycket positivt sätt, eftersom det bara krävs en tiondel så mycket mark, i snitt, för att producera vegetarisk mat som för att producera animalier.